TreGalnaBrudar

  
Sitter här i soffan och tittar på det otroligt omtyckta programmet "Desperate Housewifes" och börjar göra det jag är allra bäst på, nämligen att analysera (överanalysera, jo tack jag vet) Hursomhelst. Alla älskar de desperata hemmafruarna. Utåt sett är dessa kvinnor de mest perfekta varelserna vi någonsin stött på men vi vet alla att sanningen är annorlunda. Och vi fullkomligen älskar hur de smyger med sina mörkaste hemligheter och hamnar i kniviga situationer som knappast går att ta sig ur. Men de lyckas, på något sätt lyckas de hålla uppe sin perfekta yta. Är det kanske vad vi alla egentligen strävar efter? En perfekt yta. Jag råkar veta att vi allhopa bär på dessa hemligheter, stora som små. Det är ingen hemlighet och ni döljer dem likaväl som jag och det är en del av oss själva. Men är målet att dölja sina hemligheter så bra som möjligt? Är den mest perfekta den som döljer bäst (och som förmodligen kanske har det allra tyngsta bagaget?) Vad handlar denna strävan efter perfektion egentligen om? Och innebär verkligen perfektion lycka? Det är någonting att fundera över.

/Isabelle